Glädje = Kärlek, lycka och rädsla

Godmorgon.
Denna torsdag kanske för många bara är en torsdag. För mig har den 29:e november historiskt sett bara varit den 29:e november. Men för ett tag sedan började jag studera i Ljungby och fattade där tycke för en tjej, lika envis som hon var vacker. Vi fattade tycke och har sedan dess vandrats tvåsamhetens väg i fyra år nu. När man tänker tillbaka på det är det en ganska otrolig berättelse med en massa skratt men även lite gråt. Jag är en man som lipar ganska lätt, Anna lipar också lätt, men mest under program på tv. Man kan ju säga saker som att man inte visste vad man skulle göra utan sin partner och att de betyder mest för en osv osv. Låter ju som värsta klyschorna men när man väl vet, då vet man.
Ett liv utan Anna är för mig ganska otänkbart, vem skulle kittla mig på halsen? vem skulle övervaka mig när jag lagar mat? vem skulle jag ligga och krama alla helgmornar?
Ja, jag skulle kunna skriva en lång lista men då skulle jag nog snabbt få er att tappa intresset.

Idag Anna, du och jag fyra år av förhoppningsvis många. Och jag älskar dig väldigt mycket.




Notis som jag är tvungen att nämna. När jag går till jobbet har jag mössa på mig och en halsduk virad runt skallen, jag ser ganska brutal ut. I morse på väg till tåget, vid Idas såg jag att det gick en tjej ca 15 meter framför mig, hon hade en sådan där rullväska. Hon vänder sig om och tittar med rädsla i sina ögon på mig, jag skiter ju i det. Sedan ökar hon takten lite och vänder sig om och tittar på mig allt oftare. Sedan utanför Åhlens kommer en taxi, som ska lämna något vid hemköp, alltså ingen hon ringt utan ren slump. Då hoppar den jäveln in i den precis som om jag vore värsta mördaren? Så jag ställer frågan till er läsare, när blev jag en farlig våldsman? har jag missat det helt?