Gnäll = Idioter ibland oss

Hola!

Idag är jag lite trött, kanske eventuellt lite återspeglas i mitt inlägg.
Mitt namn är Magnus, jag är inte smal, inte fet, inte vältränad, inte spinkig, jag tjänar inte bra med pengar, jag tjänar inte dåligt med pengar. Jag är inte speciellt dålig på något, inte heller speciellt bra på något. Min koncentration är väldigt begränsad, men ändå inte. Man skulle kunna kalla mig för lagom. Men jag mår faktiskt riktigt bra, jag är blott 23 år, har arbetat i ett ynka halvår och har lyckats bli projektledare för ett långsiktigt projekt som prioriteras högt i företaget. Mr.Lagom. Min lägenhet börjar verkligen likna något, Anna är väldigt söt och trevlig. Mina vänner är ganska söta med. Vad skulle jag göra utan likasinnade? vad skulle jag göra utan någon som vill spela pingis, badminton samt träna, vad skulle jag göra utan byxbergs missöden och fifa kunskap, vad skulle jag göra utan skånskt "förnuft" och grästorpisk "ödmjukhet"?
Nöjd kan man kalla mig. Jag har inga direkta framtidsplaner, inte så många mål. Men det är okej så länge jag känner mig happy as a hippo!

Varför är då detta gnäll. Jo, jag vet vem jag är, jag kan tycka saker är fel. T.ex. kan jag inse att min telefontäckning inte är den bästa i landet (hänger du med i hinten teresa?). Jag kan ha fel.
Vissa människor, kan inte erkänna sina fel, det är jävligt störigt, vissa människor mår illa inombords så de bygger upp ett yttre som blir som en uppgraderat townhall. Vissa människor mår så dåligt inombords att de bygger hela sitt beteende på saker som de tror de kan och tycker att det är jättehäftigt. Alla som lyckas i något annat är liksom inte mycket värda, för man vill inte inse andra människors värde inom andra grener än sitt eget. Man prioriterar saker och tycker att det är så man ska prioritera, gör man inte det är man ju inte smart. Det finns liksom en väg och det är deras. Jag tänker inte ens skriva någon metafor eller något. Jag riktar detta inlägg till Mary. Lilla vännen, du kan också ha fel, allt du gör är inte det bästa och det som du prioriterar är inte alltid rätt. Sedan vill jag säga att pengar inte är allt. Jag menar, skulle jag säga till dig att jag fått rollen som projektledare, inte skulle du undra hur, och vad jag skulle göra. Nej det enda du skulle undra är hur mycket extra pengar jag skulle få för det. Skulle jag inte fått några skulle du inte se det som en framgång. Jag tycker det är synd att mäta allt i pengar. Allt handlar inte om påhittad status. Jag förnekar inte att pengar underlättar leverna, men det är väl inte de allt handlar om. Jag åkte på en resa till en ö med vänner, det var hur roligt som helst, vi drack (jag lite för mycket), vi åt, vi upplevde. Det kan du aldrig mäta i kr.

Jag är Mr.Lagom och jag mår underbart och är väldigt lycklig.