Glädje = Inget att bevisa

Hej!

Idag åker jag till Reading, det ska bli najs. Tänkte bara lägga ett inlägg som skulle kunna vara gnäll, så det kanske kommer lite gnäll i det.

Jag har nämligen funderat, händer ju inte så ofta. Men ändå. Jag är normal, jag är normalstor, normallönnig, har en normal snopp, bor i en normal lägenhet i en normal stad osv osv. Jag skulle kunna säga att jag är en medelmåtta på ett gäng områden, kanske jag glänser lite i social skills och yrkeslivet samt att min sambo är den hetaste i världen men annars så är jag sådär vanlig ni vet, som alla andra. Det är himla skönt att veta vart man har sig själv, i dagens samhälle är det så mycket hype om allt. Man ska ha sett allt, varit överallt, gärna träffat en kändis och varit med om något spännande. Om man inte har det ser folk nästan ner på en. Eller hur?

Vissa människor klarar inte av det utan måste hävda sig, främst i omognaden, jag till exempel har varit långhårig, svartklädd och allmänt sur. Jag kan ärligt talat säga att jag var omogen och förvirrad, jag ville nog synas, ville vara lite extra. Med tiden lärde jag att känna mig själv och behövde inte spöka ut mig eller ngt. Jag slutade också bry mig om vad andra människor tyckte. En härlig känsla. Jag har varit där så jag vet vad jag pratar om.

Att skita i allt, att acceptera sin normalhet är vackert tycker jag. Det är inget fel med de. Att sträva efter att vara hype är fjantigt. Att vara alternativ bara för att synas (uppenbart på vissa) är fjantigt, fast alla behöver göra det i unga år för att hitta sin identitet. Vad är det jag säger? att alla alternativa människor inte vet vilka de är innerst inne? nej, det säger jag inte, låt mig visa ett exempel.

Min vän klipp-klopper är synthare, 23 år. Ok, han kommer vara det hela livet, alltså är det så han är. Det är ingen förvirringsfas.

Barn och ungdomar mellan 14-20 däremot. Här tror jag väldigt många är förvirrade. Visst kan förvirring sitta i längre men det tror jag inte. Kommentera gärna om ni är vid annan åsikt än jag. Det är bara att jag tycker det är såååååå intressant att se på människor i utveckling och inveckling. Såååå intressant att kunna läsa en människa bara genom att titta på dem.

Jaja, jag är normal och vanlig och stolt och känner inga som helst behov av att vara mer än det jag är.